Chatta här
Här har du möjlighet att skriva helt fritt och dela tankar och känslor med andra unga förlustdrabbade. Kom ihåg att du inte är ensam!
Du kan även gå in och kommentera andra texter på hemsidan!!
Det finns värdefulla inlägg under “Stödpersoner” och “Om vår förening” där under “Vuxna som bryr sig”.
OBS: Chattrummet har ändrat utseende:
DET SENASTE INLÄGGET ÄR HÖGST UPP!!!
Maria!
Jag hoppas verkligen att du läser det här. När allting känns mörkt och hopplöst kan döden ses som en skön utväg som du beskriver det, men tänk på allt som du går miste om och allt som dina nära och kära skulle gå miste om tillsammans med dig om du tog ditt liv. Jag har precis genomfört en intervjustudie med tonåringar som har förlorat en förälder i självmord och jag vet att erfarenheten av att ha förlorat en familjemedlem i självmord påverkar livet på ett genomgripande och ofta allvarligt sätt, till och med självbilden och hälsan. Det kanske känns för tungt att ta in hur andra i din omgivning skulle påverkas, men försök att tänka på din mamma och alla andra som lever i din närhet och som älskar och behöver dig. Jag förstår att det kan kännas som att din mamma bara bryr sig om hur det går i skolan om hon pressar dig. Det låter som att du skulle önska att hon istället såg dina behov och kanske vem du är som person. Kanske, hur konstigt det än låter, är det hennes sätt att visa att hon bryr sig om dig och din framtid. Har du provat att säga till henne hur du verkligen känner? Ofta vill vi att dom som står oss nära ska läsa av oss och intuitivt förstå vad vi behöver och vi kan tolka det som tecken på kärlek. Men alla har inte denna intuitiva förmåga och ingen kan läsa andras tankar. Kanske behöver din mamma lite hjälp från dig, för att hjälpa dig. Det låter som att skolan inte är det viktigaste för dig just nu, utan att hitta en väg att må bättre. Kan du tala om det för din mamma? Har du någon annan att prata med, t.ex. någon på BUP? Jag har själv jobbat som kurator på BUP och vet att när man mår riktigt dåligt som du gör, så går det att få stöd från skolan och BUP tillsammans att begränsa studierna under en tid, så att det inte blir för mycket. Då går det också lättare att samla kraft och ta emot den hjälp som man behöver för att börja må bättre. Det går att hitta lösningar, jag lovar, om du bara inte ger upp utan låter oss runt omkring dig veta vad du tror att du behöver för att må lite bättre. Ett steg i taget, en dag i taget… Skriv gärna till mig privat på mejladressen på vår hemsida så kan jag hjälpa dig mycket bättre! Försök att formulera hur du verkligen känner och vad du tror att du behöver! Anneli
@Maria Vi är hos dig, skriv mer här…
Maria,
När man mår så dåligt att man vill inte leva längre, ska man be om hjälp. Vi uppskattar mycket att du skriver till oss och berättar hur svar du har det. Det är ett steg mot att må bra: Att våga prata. Det andra steg är att be om hjälp och vi vill att du gör det. Var snäll och ring:
Nationella hjälplinjen:
020-22 00 60. Alla dagar mellan: 13.00-22.00.
Jourhavande präst:
Ring 112. Du blir kopplad om Du så önskar till präst varje dag mellan 21.00-06.00.
Jourhavande medmänniska:
08-7021680 (varje dag: 21.00-06.00).
Jourhavande kompis:
020-222 444 (måndag-fredag: 18-22).
Det finns många personner som vill och kan hjälpa dig.
Rossana