Unga i Sorg

Hej FÖRBANNAD!

På en bloggsida läste jag “lämna aldrig en person med ångest ensam”. Så därför när någon skriver om att han/hon inte mår bra, så hjälper kanske några rader här. Olika metoder fungerar för olika människor. Just den här sidan och just dessa stödorganisationer fungerar för många. Jag hoppas att du hittar ett sätt för dig som hjälper dig i din sorgebearbetning.

Mvh
Alexandra

Förstår inte vad hälften av personerna gör här egentligen. Är det här en sida för oss i sorg, för oss som mist någon nära i självmord, eller för någon som letar efter någon jäkla brevvän? Och du där uppe som sa att du kommer dö om din kompis dör, skitsnack. Man tar inte livet av sig på grund av någon annan. Man överlever mer än vad man tror. Så jävla lätt att säga när man inte vet ett skit. Jag är ett levande bevis på det.
Detta är samma jävla skit som spes!!!

Hej Elin!

Ledsen att det tog tid innan du fick svar.
Tyvärr är det fler och fler som hamnar i den svåra situation du är i. Att hitta en riktig vän är inte lätt, oftast i nöd som man märker vilka som är ens riktiga vänner.
De som har behandlat dig illa har nog aldrig varit dina vänner, för så gör man inte mot någon.
Jag tycker om att du skriver att du försöker vara dig själv trots all svek du får/fick uppleva. Just att vara sig själv är oerhört viktigt och framförallt beundransvärt! Fortsätt med det, för en dag kommer det någon som uppskattar dig för den du är.
Jag vet inte vilka metoder du provat för att skaffa kompisar, tänk genom det och prova med något nytt!
Men framförallt - fortsätt att vara dig själv! Dina få rader visar på en känslosam, snäll tjej, och som det verkar har du många sidor en nyfunnen vän kommer att uppskatta hos dig.
Ge inte upp letandet! =)

Stor kram till dig och lycka till!

Hej, jag saknar efter en vän, som kan förstå mig och som accepterar mig för den jag är. Har aldrig haft en riktig vän, bara vänner som har behandlat mig illa. Har så svårt och andas, vet inte hur jag ska göra för att någon ska gilla mig, försöker vara mig själv, men får bara skit tillbaks
Skulle vara tacksam om bara någon kan skriva något till mig!
varma kramar från Elin

Hej Stefan!
Det låter som att ditt största problem kanske är din ensamhet. Du verkar undra varför du har känt sorg sedan du var 12 år. Kanske hänger det inte samman med en händelse som du förknippar med sorg så som förlust av en närstående eller så. Sorgen kan dock ha många olika orsaker och att känna sig ensam kan innebära en sorg att stå utan nära relationer – en sorg över något som du skulle önska för dig själv. Det är lätt att hamna i en negativ spiral där ensamheten ger ledsamhet och oro, vilket i sin tur kan göra det svårt att känna sig avslappnad i sociala sammanhang och få vänner. Ett bra sätt att få vänner kan vara att utveckla något fritidsintresse genom att gå med i en förening där du bor. Det är många som känner sig osäkra i sociala sammanhang, fler än man kan tro, och att söka dig till nya sammanhang kan vara ett sätt att möta någon som också är på jakt efter en vän. Idag finns även möjligheten att söka och få vänner över internet på olika chattsidor, liksom denna. Lycka till!

Hej Fearreaper!
Jag blir verkligen berörd av ditt mejl. Du har mått dåligt så lång tid och inte fått hjälp. Du skriver inte vad du har varit med om men du nämner att du hållit svåra erfarenheter för dig själv i alla år. Vad du än har varit med om så måste det ha varit en tung börda att bära för dig. Som barn är man inte psykologiskt rustad för att hantera svåra händelser – man behöver hjälp från vuxna som förstår och kan stödja. Nu befinner du dig i tonåren och det i sig är en väldigt turbulent och för många svår tid i livet. Kanske har händelserna från ditt förflutna kommit till ytan med ny kraft. Jag vill verkligen råda dig att söka hjälp igen! Det är lätt att sluta försöka när man har känt sig missförstådd eller förbisedd tidigare, men det är viktigt att inte ge upp. Jag vet inte hur det har sett ut när du har sökt hjälp, men det är lättare för någon annan att förstå om du kan tala om vad du har varit med om. Jag undrar om du har berättat för din mamma eller pappa vad du har varit med om eller vad som skulle hända om du berättade? Ibland kan föräldrar behöva klartext för att förstå och hjälpa. Det är allvarligt att du mår så här dåligt och eftersom du inte är 18 år borde dina föräldrar få veta, de har det yttersta ansvaret för dig. Kanske kan du använda ditt inlägg här som en utgångspunkt för samtal med dina föräldrar. Om det inte går med dina föräldrar kanske du kan berätta för någon annan vuxen som du känner förtroende för och som kan bli ett stöd för dig. För att bearbeta svåra händelser i barndomen kan det även vara viktigt att få professionell hjälp. Jag vet inte var du bor men Nationella hjälplinjen kan både stödja dig vidare per telefon och hjälpa dig till samtalsstöd där du bor, deras telefonnr är: 020-22 00 60 (teltid mån-to 13-22, fred-sönd 13-24). Jag arbetar själv inom Barn och ungdomspsykiatrin i Stockholm och vill råda dig att själv eller med dina föräldrars hjälp vända dig till närmsta BUP-mottagning där du bor. De har kunskap och erfarenhet av att möta ungdomar med svåra barndomsupplevelser. Att träffa en person som man känner förtroende för är en viktig förutsättning för att våga prata om och bearbeta svåra upplevelser. Om det inte känns bra så försök att tala om det, så är det möjligt att byta kurator eller psykolog. Beroende på vad du har varit med om kan BUP ibland erbjuda gruppverksamhet där du får möjlighet att träffa andra unga med liknande erfarenheter. Om du har frågor till mig får du gärna skriva direkt till mig på anneli.silvenhagstrom(at)ungaisorg.se. Lycka till och jag tänker på dig!

Hejsan alla, sen jag var 8 år har jag försökt att mitt liv, är idag 17 det är så att jag har varit med om några saker som jag har hållit inne lixom, alltså jag har försökt att få hjälp men ingen har förstått mej.

hej hej alla jag har att skit jobbigt jag har hatt sorg i mig sen jag var 12 år gammal vet inte varför jag har det o det är ganska jobbigt att ha sorg i mig när jag var mindre så var jag en jätte glad person men sen försvan det är mer en tyst låten person nu värsta är att jag känner mig ensam hella tiden…

Hej Roxanne!
Det låter som att du har kämpat länge ensam med känslorna efter din mammas bortgång och det är mycket tungt att bära när man är ung. Du skriver att du inte orkar längre och det förstår jag. Det är väldigt viktigt att du hittar någon att prata med om sorgen efter din mamma. Det kan hjälpa med en vuxen som du känner förtroende för eller en kompis, men det kan ibland också vara skönt att få prata med någon professionell som har erfarenhet av att möta människor i sorg eller delta i gruppverksamhet med andra förlustdrabbade. Jag vet inte var du bor men Nationella hjälplinjen erbjuder ett begränsat antal stödsamtal över telefon, t ex i samband med att en närstående har gått bort, men de kan också hjälpa dig till stöd på din hemort. Nationella hjälplinjens telefonnr är: 020-22 00 60, teltid: månd-torsd 13-22, fred-sönd 13-24. Läs mer om deras verksamhet på http://www.nationellahjalplinjen.se. Du skriver inte om din mamma gick bort i självmord. Om det är så kan du kontakta anhörigföreningen SPES (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandestöd) tel: 08- 34 58 73, telefonjour dagligen 19–22, eller läsa mer på deras hemsida http://www.spes.nu. Det finns lokala SPES föreningar över hela landet och de kan hjälpa dig att hitta den som finns närmast dig. Ibland har de särskilda samtalsgrupper för unga som har förlorat en förälder eller ett syskon i självmord. Om du bor i eller i närheten av Stockholm kanske du är intresserad av att delta i den gruppverksamhet som Rädda Barnen, Röda Korset och BRIS erbjuder i höst för unga som har förlorat en mamma eller pappa i självmord (läs mer på vår hemsida). Du kan i så fall få mer information och anmäla intresse via Lotta Polfeldt på Rädda Barnen, tel: 070-733 07 66 eller mejl: lotta.polfeldt@rb.se. I Stockholm finns även Mottagningen för sörjande på Karlbergsvägen 73. De erbjuder kostnadsfria samtal med fokus på sorg efter förlust av en närstående. Jag är osäker på hur de har öppet i sommar, men de går att nå denna vecka (v. 26), tel: 08-440 93 80. Många gånger kan kyrkan också erbjuda ett värdefullt stöd genom sin erfarenhet av samtal om döden och om existentiella frågor, så som livets mening. Om du själv inte orkar ta kontakt eller inte får den hjälp som Du behöver så kan du mejla mig privat (anneli.silvenhagstrom(at)ungaisorg.se) så ska jag försöka hjälpa dig. Lycka till!

Vad gör man när ingen förstår allt det mörka och svarta inuti som min mammas tragiska bortgång skapat? Vad gör jag som alltid varit den positiva och starka men som nu inte orkar, vad gör jag med all ångest och smärta och allt det mörka??

tja, jag är 21år, har jobb och allt. mitt liv känns lite konstig och ensam. jag gymma och jobba för det mesta. gilalr inte att gå ut på krogen på grund av att jag har jobbat som bartender. känner inte mångar i den här staden även att jag har bott här i 6år och min mor och far bor lång bort från mig.
Har bott ensam sen jag var 15år tills idag. Är det vänner jag behöver eller är det flickvän jag borde skaffa? Om flickvän…hur ska jag träffa någon när jag inte har tid att gå ut och ogillar krogen. vore bra med andras åsikter och erfarenhet kanske….

Hej Hannah.

Jag är så glad över att du vågar skriva om det här. Livet kan kännas outhärdligt svårt ibland och man kan fastna i en känsla av att ingenting någonsin kommer att förändras. Det är i såna situationer som det är extra viktigt att be om hjälp. Jag vet ju inte hur gamla ni är, men jag vet att man alltid ska prata med en vuxen när man tänker på döden på det sätt som du och din kompis gör. Bär inte detta ensam, berätta för en vuxen som du känner förtroende för! Uppmuntra också din kompis att göra samma sak. Vi tänker på er.

Hej Hanna,
Några gånger verkar som att allt går bara dåligt och att vi inte orkar med något mer. I sådana fall, måste man be om hjälp, Stanna INTE ensamma. Det finns personer som verkligen vill hjälpa er och bryr sig. Du och din kompis behöver prata med någon. Ta kontakt med Nationella hjälplinjen:020-22 00 60. Alla dagar mellan: 13.00-22.00.
Prata om dina känslor med någon!

Min bästa kompis kommer ta livet av sig! jag kommer också det om hon gör det.

jag kom på min pojkvän för andra gången i torsdags, men att vara otrogen..
Jag vet nu att jag inte kan leva med honom, jag är inte värd honom..
Men det gör så jävla ont att inte kunna prata med honom,
vafan ska man göra!?