Unga i Sorg

@Kille
Hej.
Läs mitt svar till Fia, gäller dig också.
Ullakarin

Hej! Jag mår jättedåligt, jag orkar inte mer. Jag har ångest å den bara kommer över mig jag bara skakar å får inte luft. Jag sover inte på nätterna å har ingen aptit… Jag orkar inte ha de såhär längre..
snälla hjälp mig, vad ska jag göra?

@Fia
Hej Fia och Kille
Precis som Alexandra skriver så gör livet ont ibland och vi som har levt ett tag vet att det alltid blir bättre så småningom.
jag vill påminna om att det ofta är självklart för oss att söka hjälp inom vården när vi har någon kroppslig åkomma. Om man till exempel vaknar mitt i natten på grund av att man har hög feber och svår huvudvärk som inte går över tror jag att de flesta skulle ringa till vårdcentralen. Konstigt nog fungerar vi inte likadant när det gäller psykisk smärta, då försöker vi härda ut på egen hand och bryr oss inte om att söka hjälp. Nu vet jag ju inte hur det är för er två men det ni beskriver låter allvarligt och kan mycket väl vara symtom på exempelvis en depression. Depressioner går att behandla och man ska inte bita ihop och härda ut. Prata med en vuxen eller ring till någon av de hjälplinjer som vi har listat här på hemsidan så kan ni få råd om hur ni kan gå vidare. Skriv igen, jag svarar gärna på frågor
Ullakarin

Hej,
Ibland känns livet svårt och jobbigt. Man kanske inte vet vad man vill och man tycker som du skriver att man inte duger till något. Man är oroligt för att man inte ska kunna uppnå de mål man kanske har förutsatt sig att klara av, inte orka med skolan eller inte få något jobb eller man är rädd för att bli lämnad av sin flickvän eller pojkvän. Men du är inte ensam om att känna så här, det har nog de flesta av oss gjort. När jag var yngre önskade jag att livet var som en motorväg, rak och lång och utan hinder och gupp men sånt är ju inte livet. Vi formas och blir till dem vi är av våra med- och motgångar. Det är kanske inte det du önskar höra allrahelst just nu men det hjälper att vet att andra känner och har känt som du. Det hjälper också att skriva och prata av sig. Precis så som du gör nu. Har du någon vuxen eller kompis i din närhet som du har förtroende för och kan prata med?
Hör av dig hit igen
Alexandra

Hej Fia,
Nej du behöver inte ha sorg för att få skriva här. Hör av dig igen om du vill!
Alexandra

Jag orkar inte mer, nätterna är ett helvete, ångesten kastar sig över mig å jag kan inte andas! Vet inte vad jag ska göra vill bara skära mig få bort smärtan! Jag känner hur jag långsamt faller längre å längre ner i ett stort svart hål… Vill mest bara dö

Någon som kan hjälpa mig?

Hej, måste man ha sorg för att få skriva av sig här?

Jag orkar inte mer. Går runt och är orolig över saker hela tiden, duger inte till nåt.
Bara det minsta lilla får mig att gå ner i djupa depressioner.
Det som tar på mig mest är tanken att min flickvän ska lämna mig.
jag vet inte vad jag ska göra.

@ingen
Hur går det?
Ullakarin

@ullakarin.nyberg
okay

@Maria
Vi hjälps åt, skriv ett SMS när det känns jobbigt, det kommer att bli bättre. Visst går det att hjälpa dig, du är inte ensam även om det känns så när allt är som svårast.
Ullakarin

@ullakarin.nyberg
okay tack,
jag vet inte vad jag skulle göra utan det här nu
vad fan gör man när man är skit trött och vill sova men kan inte sluta gråta, det enda som funkat för mejj är att “vänta” på ångesten och skära mejj, sen kan jag somna.fast ibland kan theo göra mejj gladare, när han ligger och gosar med mejj pussar han mejj över hela ansiktet, men ibland så räcker inte det, och ibland så gör det de.
alla tankar flyger runt i mitt huvud som miljoner raketer, känns som att mitt huvud har tryckt mejj mot en vägg, och håller fast mejj med all sin styrka. jag orkar inte tänka mer, jag orkar inte vakna upp och se den här pissvärlden vi lever i, jag orkar finnas
tack fina människa för att du bryr dejj, men det går inte att hjälpa mejj, jag kan inte må bra inte längre.jag orkar inte

@Maria
Bra att din pappa har ringt. Det spelar ingen roll om din läkare är på semester, det finns alltid någon annan i tjänst som du kan träffa. Om du hade brutit ditt ben skulle ingen säga att “tyvärr, du kan inte få träffa någon läkare förrän i september” eller hur? Lergigan fungerar sällan bra vid akuta ångestattacker och andra mer effektiva tabletter är bara beroendeframkallande om man tar dem varje dag under lång tid och det ska du ju inte göra.
Jag kommer inte att ha tillgång till internet fom lördag till den 6/8. Du kan få mitt telefonnummer om du vill SMS:a mig vid behov, jag har alltid mobilen med mig. Det är 0707 362 363.
Ullakarin

@ullakarin.nyberg
jag får sånna attacker mer och mer, och jag har lugnande typ lergigan, men det hjälper inte, det enda jag får är biverkningar så jag orkar inte ta den heller.
och den vägrar också läkaren byta. för han är rädd att jag ska bli beroende eftersom annat typ är beroende framkallat, men ärligt talat så bryr jag mejj inte ett dugg, jag villbara slippa all ångest.
min pappa hade ringt till bup imorse,för jag har tagit nå blod prov för att testa om min kropp bryter ner tabletterna snabbt elr sakta elr nått, och dom ska ringa tillbaka på fredag, och förhoppningsvis får jag trappa ner, och sluta med den helt.
läkaren jag har är typ på semester elr nått och kmr tillbaka i september tror jag…nä november elr september, nått av dom…

@Maria
Det låter som en riktigt svår ångestattack du hade i natt. Hur ofta får du dem? Har det blivit mer sällan sen du började med tabletter? Har du någon lugnande medicin att ta? Jag tycker att du ska ringa till BUP och berätta hur jobbigt det är och be att du får komma dit tidigare. Fluoxetin är en bra medicin mot ångest för vissa, den stabiliserar de substanser i hjärnan som styr ångestreaktioner. Medicin kan vara en viktig del i behandlingen, men den hjälper inte mot allt och man kan behöva ändra dos eller byta sort. Man ska aldrig avsluta en medicinering utan att tala med sin läkare, det kan vara riskabelt så ring och prata med dem och skriv hit igen.
Ullakarin

@ingen
Du har så rätt, livet innehåller både utmaningar och möjligheter och avslutas det i förtid får man ju aldrig veta hur det kunde ha blivit. Det låter som att du har påbörjat ett bra arbete för att kontrollera dina inre krafter och det kommer att bli lättare när du får effektiv behandling. Lämna ifrån dig tabletterna är du snäll, det är riktigt farligt att ha tillgång till dem. Det kan kännas läskigt att avstå från den trygghet de ger, men det är väl egentligen inte den tryggheten du söker eller hur? Träna på dina andningsövningar när du känner dig lugn, en liten stund varje dag gör stor skillnad. Du får tala om för de onda rösterna att de får lov att hålla sig borta när du tränar. Kan du inte ringa till BUP och be att du får komma dit lite tidigare?
Ullakarin

@ullakarin.nyberg
Hej

Ja, jag föreställer mig mina “röster” som olika personer, det finns en ond, en god och så finns det jag själv. Jag föreställer mig dem som olika varelser. Jag brukar försöka kämpa emot den onda rösten men det brukar sluta med att jag håller med den istället, det är då som jag tar dumma beslut och börjar tänka kring självmordsmetoder och sånt. Men jag har gjort en docka som föreställer den onda rösten som jag sticker nålar i för att skada den precis som den skadar mig. Den säger åt mig att jag ska dö hela tiden och så river den mig överallt. Jag hör liksom den här rösten i princip hela tiden när jag är vaken. Antingen så “hör” jag den svagt i bakgrunden eller så tar den över totalt och jag får ångestattacker.
Jag har fått som tips att andas i fyrkant men det glömmer jag alltid när jag får ångest. Men förutom det har jag inte fått några tips.
Jag är rädd att jag redan har vant mig vid tankar på hur och när jag ska ta mitt liv, det har jag tänkt på dagligen i drygt två år. Och innan det hade jag också tankar på det ganska ofta.
Jag funderar på att lämna bort tabletterna, det känns som att risken för att jag ska göra nåt dumt ökar rejält när jag har dem hemma.
Samtidigt känns det som en trygghet att veta att det finns en väg ut.
Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Jag bestämmer mig för att ta livet av mig men sen ångrar jag mig igen och tänker att jag ska kämpa lite till. Men det känns fruktansvärt fel att avsluta allt innan ajg har fått en utredning. Då kanske de kommer fram till exakt hur de ska behandla mig och ger mig rätt medecin och så börjar jag må jättebra. Och jag har ju så många drömmar som jag vill uppnå, så det känns som om jag har massor att kämpa för.

@ullakarin.nyberg
hade jätte panik inatt… och med jätte panik menar jag att jag har ångest men känner mejj så snurrig att jag inte kan sitta elr stå alls. allt bara snurrar.det som egentligen är bra med det är att jag inte kan få tag på rakbladen för att jag inte vågar resa mejj upp, jag bara ligger på golvet och hoppas att jag ska svimma elr nått. bara somna och sen när jag vaknar ska det va borta.
och jag tror men inte säker på att jag börja få sån panik efter jag började med medecinen jag har nu, fluoxetin mot depresion och panik ångest. jag har haft den medecinen nu i över ett halvår snart ett år, som inte hjälper. läkaren har höjt till den typ högsta doseringen jag får ta, två tabletter, men det hjälper inte, jag vill inte ha den längre för den smakar skit så fort jag sätter den i munnen, och för att den verkligeninte hjälper men han vägrar trappa ner den, och envisas med att jag kanske behöver äta den lite till. sen nästa gång säger han samma sak.
ibland så kan jag tro att den här medecinen får mejj att må dåligare, men jag vet inte om det är en av mina inbillningar.men grejjen är att jag vill inte ha nå mer medecin, för jag tror verkligen inte på att det kan hjälpa mejj, om han inte vill att jag ska börrja trappa ner nästa gång så tänker jag fan göra det ändå. jag kanske borde be om att få byta läkare…

@ingen
Vad bra att du har en kontakt och att du ska få en utredning och vad glad jag blir över att du svarar. Jag förstår att du inte kan lova någonting och jag vet att riktigt svår ångest kan kännas så outhärdlig att man inte ser någon annan utväg än att försvinna. Samtidigt verkar det som att du kämpar och att du verkligen vill bli bättre genom att göra bra saker, tex att gå till BUP. Har du läst vad Maria skriver på den här sidan? Vi pratade just om att det är vanligt att man har två motstridiga krafter inom sig, en som kämpar för livet och en mörkare kraft som drar åt ett annat håll. Man kan ge krafterna olika skepnader och fantasifulla personer föreställer sig ofta att den negativa kraften/rösten är någon annan. är du en person med god fantasi? Ibland kan man ta kommandot över sina negativa tankar genom att bestämma sig för att bara släppa fram dem under vissa tider på dagen. Man gör alltså någon slags överenskommelse med sig själv. Det kanske låter lite konstigt, men det kan fungera. Har du fått lära dig några tekniker för att hantera din ångest? Det finns jättebra sätt att träna sig i det. Försök att undvika att tänka på hur och när du skulle ta ditt liv, det är farligt att vänja sig vid de tankarna. När de kommer måste du försöka distrahera dig på något sätt, tex enom att ringa någon, gå ut en stund, lyssna på musik eller vad som helst. jag tycker att du ska berätta för di kontakt på BUP hur du tänker, annars kan han/hon inte hjälpa dig fullt ut. Det är väldigt ovanligt att man blir tvångsintagen och det tillämpas bara på de som vägrar att ta emot hjälp. Du vill ju ha hjälp men för att få rätt hjälp måste du säga som det är. Kan du lämna ifrån dig tabletterna till någon du litar på?, helst till din kontakt på BUP förstås. Det räcker att man förlorar kontrollen i en sekund och har man tabletter till hands ökar risken att man gör något riktigt farligt. Det finns så bra hjälp att få idag och det tillstånd du beskriver varar aldrig för evigt! Du får bara inte utsätta dig för onödiga risker. Har du föräldrar att vända dig till? Om du vill ha mitt telefonnummer kan du säga till. Du kan också ringa till Nationella hjälplinjen som ger stöd och information till människor som mår psykiskt dåligt.
tel 020 22 00 70, du kan vara anonym. Öppet alla dagar 13-22.
Hör av dig igen!
Ullakarin

@Maria
En av fördelarna med att bli äldre är att man lär sig att det man själv känner är detsamma som många andra känner. Man är inte ensam och man behöver inte vara så sträng mot sig själv. Om man har gått igenom svåra perioder lär man sig också att känna igen andra som har det svårt och man blir mindre rädd för att tala om att man ser och förstår. Vi har lätt för att tro att alla andra klarar upp sitt liv så bra eftersom det ingår i vår kultur att hålla masken. Jag tror att vi tillsammans måste bryta det här genom att våga prata om hur vi har det, precis som du gör. Jag tror på dig.
Ullakarin