Unga i Sorg

Ikväll kl 21.00 börjar en ny dokumentärserie på SVT (Kunskapskanalen) som heter Inferno. Den handlar om hur det kan vara att leva med psykisk sjukdom som resulterar i ångest, självmordstankar och vanföreställningar. Åtta unga personer berättar i varsitt avsnitt om sin sjukdom och hur den påverkar deras liv.

http://svt.se/2.136456/1.2155856/inferno?lid=is_search527895&lpos=0&queryArt527895=Inferno&sortOrder527895=0&doneSearch=true&sd=47225&from=siteSearch&pageArt527895=0

@Hanna
Hej, Hanna!
Det är tråkigt att läsa att du lider så mycket igen. Jag tror precis som du skrev tidigare att man kan behöva ibland mer hjälp men ibland kan själv vara stödperson. Du är en stark människa som erbjöd själv att vara till hjälp för andra. Många inte kan det, du är så värdefull för även det!!
Men att prata om ditt lidande i nuet:
Vilka som känner till din situation och var mer du kan vända dig till?
Har du fått någon medicin och kan du ta upp samtal med kunniga vårdpersonal/diakon/präst/medmänniska. Vi finns också här.
Jag tänker på dig
Gabriella

Jag mår så dåligt, har bara lust att ta livet av mig nu. Ingen förstår och ingen ser. Mina armar får mer och mer ärr och blir mer och mer blodiga. Jag orkar inget mer! Snälla, hjälp mig!

@Misstaget
Självklart. Det kan vi göra. Jag loggar in och godkänner din förfrågan. Vi hörs där. Ta hand om dig så länge!

@Michelle
Suck. Vill bara att allt ska bli bra, ååh!
Jag lade till dig på msn, så kanske man kan prata där om och när du har tid?

@Misstaget
Kära du. Jag förstår att du känner som du gör. När ens föräldrar sviker en på det sättet är det svårt att inse sitt värde - när inte ens en förälder kan ge en det. Men du är värd så mycket mer än du tror. Du överlevde trots alla odds - det är något unikt och stort! Det är klart det var meningen att du skulle leva! Och det finns så mycket att leva för, fastän det under vissa stunder är svårt att se dem. Ibland får man försöka hitta små saker i livet att leva för. Har du någon nära vän? Någon annan att prata med? Vad tycker du om att göra? Oavsett hur små sakerna är så finns det alltid något att glädjas över. Massor med kramar till dig!

@Michelle
Grejen är att jag i hela mitt liv fått höra från min pappa att jag är ett misstag.. att jag aldrig skulle ha fötts.. att det är mitt fel att han började dricka, just för att jag föddes.. och massa sådant! Jag föddes med en allvarlig lungsjukdom och det var specialläkare från London och kollade på mig och alla sa att jag inte hade några chanser att överleva, ändå gjorde jag det. Varför? Jag önskar så att läkarna kunde haft rätt. Jag orkar inte kämpa. Jag har fått nog. Vad har jag att kämpa för? När inte ens mina egna fucking föräldrar vill ha mig.

@Misstaget
Skullle självklart svara till “Misstaget”, blir lätt att trycka fel ibland. Och självklart får du också skriva här. Här finns fler som lyssnar och kan göra försök i att stötta dig. Ibland känns livet tungt, men det kan alltid bli bättre. Ett bra steg är att prata om det svåra!

@Michelle
Tro aldrig att du är ett misstag! Vill du prata mer privat så kan vi göra det. Skriv till mig i så fall, hallberg_m@hotmail.com. Det gör ont i mig att läsa vad du skriver och vad du tänker om dig själv. Du är värd så mycket mer än så!

Skickar även med telefonnummer till Nationella Hjäplinjen: 020-22 00 60. Det är bra om fler påminns om att den finns!

Jag vet inte hur länge till jag orkar stå ut med all smärta jag bär på, varenda jävla andetag gör ont. Det gör ont att leva. Ändå lever jag, men jag förstår inte varför. Jag är ju ändå ett misstag, det har jag ju fått lära mig. Jag skulle inte ha fötts. Jag orkar inte mer, jag orkar verkligen inte. Jag vill finna frid, lugn och ro och det verkar jag ju aldrig finna här på jorden..

@Ensam
Först och främst vill jag skicka en värmande tanke och en stor kram till dig, “Ensam”. Vet du vad, man känner sig ofta väldigt ensam - men det är sällan man är helt ensam (bara att det under vissa stunder i livet verkligen kan kännas så) Om du tänker efter, finns det någon i din omgivning du känner att du kan prata med? Som du känner att du skulle kunna berätta det här för, precis det här som du skrivit här och nu? Jag tycker att det låter väldigt jobbigt det här med din pappa. Kan du prata med din mamma om det? Du skriver att hon har “fått nog” av honom och det låter som att även du känner lite åt samma håll. Kanske kan ni prata med varandra om det som är jobbigt? Skriv gärna igen och berätta mer. Ibland är det väldigt skönt att skriva av sig och få någon helt utomstående som “bollplank”. Jag lyssnar gärna på dig! Kram från Michelle

Mitt liv blir sämre men ändå bättre, mina kompisar går ej att lita på och aldrig haft, men jag väntar och väntar på att dom ska finnas där men dom sviker mej och ljuger alltid.
Min pappa och jag gick till affären idag och han hade drukit lite och han smaka ca 9smakprov som fanns så han fick skjäll och jag skäms så mycke, han gör sånt hela tiden, han är plötsligt hårdhänt och sur nästa glad och kramig..vad ska jag göra?
Mamma har fått nog med hur han är men han har ibland bra sidor..

Hej!

Mitt namn är Sara Choghrich och jag arbetar som reporter på Sveriges Radio. Jag vet att många i Sverige lider av depression och har självmordstankar. Det här är ett väldigt känsligt ämne men väldigt viktigt att belysa. Jag skulle vilja komma i kontakt med några personer om det här. Syftet med reportaget jag vill göra är att lyssnarna ska få en känsla av hur det är att må väldigt dåligt och har tankar om att ta livet av sig men hur allt har vänt och blivit mycket bättre. Så du som bor i Sörmland och vill dela med dig av din historia, och kanske genom den hjälpa någon som är där du var innan du såg den ljusa sidan av livet, kontakta då mig så kan jag berätta mera.

Du kan nå mig på: 016 – 1616 89 eller sara.choghrich@sr.se

//Sara Choghrich

Maria:

Jag blir så otroligt ledsen när jag läser vad du skrivit, snälla ge inte upp! Du är värd så mycket mer än du kan förstå<3

Jag finns här om du vill ha någon att prata med, jag vill så gärna kunna hjälpa dig… Min mail: hannaskalman@hotmail.com

Det är bara att höra av dig, du stör aldrig mig. Kom ihåg det!!

Stor kram till dig / Hanna

@Michelle
Hej.
Skönt att höra att jag inte är den enda som tänker fel ibland. Tack Michelle för att du skriver.
Vi kommer att ha föreläsningar för allmänheten om psykisk ohälsa här på S:t Görans sjukhus där jag jobbar. Det kommer ett program på hemsidan men jag skriver datumen:
Den 6/10 0ch 13/10 föreläser jag om depression och suicid, den 20/10 handlar det också om depression, den 27/10 är det om psykos och den 3/11 om ADHD. Föreläsningarna börjar kl 18 och är gratis.
Ullakarin

@Michelle
Insåg precis att jag tänkte fel. Sidan 9 är ju de senaste inläggen. Nu är jag med. Då hamnar ju inläggen rätt i alla fall. Såg på fel på datum.

Känns som att svaren hamnar lite fel här. De nyaste inläggen får man gå tillbaka till sidan 1 för att hitta, har jag förstått. Men när jag skriver svar till någon här på förstasidan, hamnar mitt svar på sista sidan.. Jobbigt, eftersom folk då kanske inte ser svaren. Hoppas att ni jag svarat till kollar tillbaka och hittar era svar. Kramar till er alla!

@Fearreaper
Jobbigt att höra att du mått dåligt så länge. Samtidigt glädjer det mig att du inte lycktats ta ditt liv, fastän du funderat över det under så lång tid. Fortsätt kämpa. Har du någon att prata med? Det är bra att du söker dig hit, förhoppningsvis kan du få lite hjälp av människors berättelser här och av oss som stödpersoner med egna erfarenheter av svår sorg. Massor med kramar till dig!

Maria!
Jag hoppas verkligen att du läser det här. När allting känns mörkt och hopplöst kan döden ses som en skön utväg som du beskriver det, men tänk på allt som du går miste om och allt som dina nära och kära skulle gå miste om tillsammans med dig om du tog ditt liv. Jag har precis genomfört en intervjustudie med tonåringar som har förlorat en förälder i självmord och jag vet att erfarenheten av att ha förlorat en familjemedlem i självmord påverkar livet på ett genomgripande och ofta allvarligt sätt, till och med självbilden och hälsan. Det kanske känns för tungt att ta in hur andra i din omgivning skulle påverkas, men försök att tänka på din mamma och alla andra som lever i din närhet och som älskar och behöver dig. Jag förstår att det kan kännas som att din mamma bara bryr sig om hur det går i skolan om hon pressar dig. Det låter som att du skulle önska att hon istället såg dina behov och kanske vem du är som person. Kanske, hur konstigt det än låter, är det hennes sätt att visa att hon bryr sig om dig och din framtid. Har du provat att säga till henne hur du verkligen känner? Ofta vill vi att dom som står oss nära ska läsa av oss och intuitivt förstå vad vi behöver och vi kan tolka det som tecken på kärlek. Men alla har inte denna intuitiva förmåga och ingen kan läsa andras tankar. Kanske behöver din mamma lite hjälp från dig, för att hjälpa dig. Det låter som att skolan inte är det viktigaste för dig just nu, utan att hitta en väg att må bättre. Kan du tala om det för din mamma? Har du någon annan att prata med, t.ex. någon på BUP? Jag har själv jobbat som kurator på BUP och vet att när man mår riktigt dåligt som du gör, så går det att få stöd från skolan och BUP tillsammans att begränsa studierna under en tid, så att det inte blir för mycket. Då går det också lättare att samla kraft och ta emot den hjälp som man behöver för att börja må bättre. Det går att hitta lösningar, jag lovar, om du bara inte ger upp utan låter oss runt omkring dig veta vad du tror att du behöver för att må lite bättre. Ett steg i taget, en dag i taget… Skriv gärna till mig privat på mejladressen på vår hemsida så kan jag hjälpa dig mycket bättre! Försök att formulera hur du verkligen känner och vad du tror att du behöver! Anneli

@Maria Vi är hos dig, skriv mer här…
Maria,
När man mår så dåligt att man vill inte leva längre, ska man be om hjälp. Vi uppskattar mycket att du skriver till oss och berättar hur svar du har det. Det är ett steg mot att må bra: Att våga prata. Det andra steg är att be om hjälp och vi vill att du gör det. Var snäll och ring:
Nationella hjälplinjen:
020-22 00 60. Alla dagar mellan: 13.00-22.00.
Jourhavande präst:
Ring 112. Du blir kopplad om Du så önskar till präst varje dag mellan 21.00-06.00.
Jourhavande medmänniska:
08-7021680 (varje dag: 21.00-06.00).
Jourhavande kompis:
020-222 444 (måndag-fredag: 18-22).

Det finns många personner som vill och kan hjälpa dig.

Rossana